anabooh

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Oj har var det langesen jag var inne och uppdaterade.

 

Min sommar 2014 har varit toppen! Jag har jobbat som en gnu, men tack vara fantastiska manniskor, underbart vader och en jakla energi sa har jag anda lyckats hinna med en massa.

 

Det har blivit en massa roliga och harliga aventyr med mina basta vanner, framst med Sara, Malin och Emma. Sa mycket jag skrattar med er, ni har nog berikat mitt liv med flera ar :) Hunnit med att mysa med stora familjen i Dalarna och även varit lite i stugan.

 

Gor det enkelt och kor ett litet random bildregn.

 

 

 

 

 

LA var helt fantastiskt. Tills mandag kvall.

 

Da en van till oss blir indragen i ett brak mellan nagra vanner och blir tagen hostage.

 

Han blir knivhuggen.

Overlever och lyckas fly fran byggnaden.

Da kommer polisen och skjuter honom for de ar forvirrade om han kan vara garningsmannen.

De javlarna skjuter honom.

 

Fyra ganger.

 

 

Varan fina J ar nu en angel.

 

Jag vill skrika och sla sonder nat. Vill inte tro det ar sant.

 

Greyshirt, we love and we miss you. We will meet again. You're the hero.

 

All my love to your family and friends.

 

<3

 

 

 

Fuck police brutality!

 

Sooo Banana is back! 

Knappt tre månader i Sverige sen satte jag mig på direktplanet hem till mitt älskade LA. Kände bara; Vad skönt att komma hem!

Precis så var det, efter en dag kändes det som jag aldrig lämnat denna fantastiska stad.

Vad händer nu? 

Ingen vet, inte ens jag. 

27 barre, fluffar runt, lite vilse men ändå så jävla lycklig och tacksam. Insett hur fantastiskt mycket kärlek jag har runt omkring mig, vänner som blivit familj, familj som även är mina bästa vänner.  På nåt vis så känns det som det är det viktigaste. 

Kärlek och lycka. 

Jag skiter i "den svenska normen",(börjar bli äldre dvs: skaffa man, barn, hus å Volvo) Tänk så är det inte meningen för alla att följa strömmen. Eller så träffar jag Honom, och helt plötsligt vill ha mitt Svensson liv. 

Vem vet. Det enda jag vet är att jag njuter av livet varje dag, det är spännande att leva! 

Nu blir det en hike till Runyon. 

Puss och Kärlek från Änglarnas stad <3 

 

So was the last final done.  My last day in school. For now. This semester went by so quickly.

 

I can't imagine moving back to Sweden, yet I am in just two weeks. I don't want to.

 

 

 

Idag har varit en san dar harlig dag som jag bara gatt runt och flinat lite fanigt och bara varit glad och tacksam over det mesta i mitt liv.

 

Fick tillbaka ett projekt i en av mina Nutrition klasser, 18/15 poang (lite extra credit) Gjorde ett quiz i samma amne och fick 10/10, avslutade med en exam i min dataklass och scorade aven dar 100%.

Hej hej duktig chey.

 

 

Har kommit en rejal varmebolja igen nu, over 30 grader. Det ar helt underbart!

 

Efter skolan gick jag och Kelly till gymmet och kottade lite och nu haller vi pa att sminka pa oss ett varsitt face sa ska vi ta en bulle till Ozzi o Fia.

Som Martinas pappa sager; YOLO.

 

 

 

 

 

 

 

For ovrigt har jag aldrig matt battre i hela mitt liv, jag trodde aldrig man kunde ma sahar bra.

Jag vet inte om jag gor ratt i att aka till Sverige om jag ska vara arlig.

Ibland skulle det vara skont om nagon bara kunde saga vad man ska gora.

 

MEN, jag langtar sa otroligt mkt efter mina nara o kara alltsa. Helt galet, kroppen varker nar jag tanker pa er.

Vi ses snart!

/A

 

 

 

Visst ar det markligt hur vissa manniskor blir sa speciella medan vissa passerar oss utan att vi ens marker det.

 

Hur vissa manniskor fangar vart intresse sa otroligt mycket att man bara gar och langtar tills nasta gang man ska fa traffa den personen igen.

Smartan nar man inser att den dagen inte kommer komma igen, inte pa denna jord; den gor ont.

Fan sa ont den gor.

Dock ar jag glad och hedrad att jag fick kanna dig ett litet tag iaf, aven om det var alldeles for kort.

Du hann lara mig och manga andra om vad som ar viktigt, pa riktigt.

 

Du har lart oss att alska livet.

Varje dag.

 

Lyssnar pa "Live forever" och kan bara konstatera; You are gonna live forever.

 

 

 

 

 

Da ar snart Fredagen den 13e over.

 

Klarade mig ratt bra maste jag saga, de enda missodena jag lyckades stalla till med var att jag rev ner en hylla i kylskapet imorse, nar jag lagat den reste jag mig o slog axeln i frysen.

Sen lade jag ner 3h till att forsoka losa ett problem pa min rapport, visade sig sen nar jag andrat om fjorton ganger att jag last fel och att jag hade haft ratt fran borjan. Svor en liten ramsa sen gick jag ut och gick i 3 timmar istallet. Tjejerna var trotta fran gardagen sa pluggade i musik i oronen och tog en pw till Runyon, hikeade och powerwalkade hem igen.

 

Nu ska jag snart lagga mig, imorgon blir det traning igen, plugg och kanske fest i hillsen.

 

 

Igar var det hiphop night. Alskar det. Klubbarna har kan verkligen sin musik.

 

 

 

Nattinatti//A

 

 

 

 

I learned the hard way that I cannot always count on others to respect my feelings, even if I respect theirs.

 

Being a good person doesn't guarantee that others will be good people, too.

 

You only have control over yourself and how you choose to be as a person.

 

As for others, you can only choose to accept them or walk away.

 

 

 

 

 

Da var forsta skolveckan klar. Redan efter forsta psych lektionen fick jag laxa sa halv fem idag e-mailade jag ivag en rapport till min larare, nu hoppas jag pa att jag gjort det jag ska :)

 

Kanns superbra att vara tillbaka. Vara hemma. Los Angeles kommer alltid vara hemma for mig. Precis som Borlange kommer vara hemma. Och pa samma satt som Stockholm kommer vara hemma for mig.  Sa ar det bara. Tacksam ar det jag ar.

 

 

Traningen gar bra, borjat 5:2 dieten, dock inte tokraknat cals, hoftat lite men ska kora lite hardare nu nar vi val flyttat in i var lagenhet. Forsta veckorna fluffade vi runt, jag sov pa min luftmadrass i nagon vecka men i forrgar monterade jag ihop min skona sang igen och myste ner mig.

 

 

Ikvall ar mina tjejer ute o dricker drinkar till hoger och vanster pa Sunset och skulle vidare till H-wood. Jag gick istallet till gymmet och kopte sen lite nachos och glass. Det bor en tjock tjej i mig. :)

 

Innan jag akte tillbaks hit bestamde jag mig for att nar skolan borjar ska jag ha 4 vita veckor, sa nu ar det igang, ingen alkohol, inte en droppe pa 4 veckor nu. Kanns bra! Vill rena kroppen fran gift och dessutom se vad jag far for resultat pa en manad med iaf hyffsad kost, mycket traning och noll alkohol.

Fick en chock nar jag sag dessa tva bilder, ar ca 2-3 manader emellan dessa, den vanstra fran i varas innan jag akte hem till Sverige och den andra for ca en vecka sen. Kanske inte tokstor skillnad men anda markbart, utan att jag ens funderat pa det! Kul! Hard work pays off! :D

 

 

Ska forsoka uppdatera lite battre har framover!

For ovrigt, folj mig pa Instagram, dar ar jag lite mer aktiv om man sager sa:

 

 

Natti natti, eller godmorgon for er i Sverige!

 

Karlek//A.

 

 

 

Kaos i hjarnan. Kaos i hjartat.

 

Nar jag kom hem i vintras, ville jag inte aka tillbaks till LA. Efter 3-4 veckor i Swe langtade jag hem till LA. Jag hade ett av de basta halvaren i mitt 26-ariga liv.

 

Nar jag landade mitt i natten till den 26 Juni i somras, da ville jag inte tillbaka till LA. Idag ar det torsdag, pa sondag gar mitt plan. Jag vill fortfarande inte aka tillbaka.

Kanske forandras det nar jag aker tillbaka.

Kanske inte.

Kanske ar jag hemma om tva veckor igen.

Kanske inte.

Kanske ar jag hemma 3 januari.

Kanske inte.

 

Mina vanner ar de basta, vissa av dem ar partiska, de hymlar inte med att de vill ha mig har, de tycker inte jag ska aka, mojligen tycker de jag ska aka och hamta hem mina saker och komma hem igen. Jag vet att de ar partiska, men det gor inget, jag blir glad for de visar hur mycket de alskar mig och vill ha mig har hemma, nara.

 

Vissa av mina vanner tycker jag ska aka tillbaka och kanna efter. Gora det som kanns ratt. Jag blir lika glad over deras rad likval, for de visar hur mycket de alskar mig genom att lata mig gora det som kanns ratt for mig.

 

Som fantastiska, vackra K sa till mig. "Anna, gor det som kanns ratt. Alltid."

 

Dock vill jag ta upp en sak. Manga personer, som ofta inte kanner mig sa val, de kommer med utlagg som:

"VA? Ar du knapp? Hur kan du vilja flytta fran LA till Sverige??!! Ar du dum? Stanna kvar sa lange du kan."

 

Det kan gora mig sa javla forbannad rent ut sagt. Vem ar du att tala om for mig, eller tycka jag ar knapp, dum eller vad ni nu sagt.

 

Har du tagit tjansledigt fran ditt jobb, har du sagt upp din lagenhet och packat ihop ditt liv i kartonger? Har du fyllt tva resvaskor med det nodvandigaste? Har du sagt hej da till alla nara och kara som du alskar mer an livet sjalvt? Har du satt dig sjalv pa ett plan till andra sidan jorden, till en plats du aldrig varit pa, till ett stalle dar du inte kanner en kotte. Har du skapat dig ett liv dar, byggt upp ett nytt liv och levt dar ett ar, sjalv utan "ditt gamla liv"?

 

Inte?

Nej, da har du inte ett javla dugg att saga till om.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kan göra vad jag vill,

Så länge jag bestämmer mig för det, Så tar jag mig dit,

 

Jag kan köra Mini Cooper till Paris,

Röka cigg vid Moulin Ruge

Picknick, weed och döda tid vid Eiffeltornets fot.

 

Jag kan svälja dina lögner eller välja att ta strid.

Begränsa mig till söder, men vill hellre vara fri, fri, fri

 

Kan inte slösa tiden på din skit,

När jag vill leva över gränsen, Tills jag tömt mitt batteri.

 

 

Jag vill för alltid va en idiot,

Medans du förtvinar vid skrivarn på ditt distriktskontor.

Jag vill åsidosätta allt, mellan himmel o jord,

Och dansa, dansa psycho som Treat Williams på ditt middagsbord.

 

Jag kan spola mina chanser eller signa ditt kontrakt,

Varva jorden 8 gånger eller stadga mig nånstans

Beter mig som ett monster ibland,

Men Måste leva över gränsen för att komma nån vart.

 

 

Har sprungit långdistanser,

Så långt från konkurrensen,

Har aldrig tatt den korta vägen fram till bronsmedaljer.

 

Vi ville mer än kortlivade pojkband,

och kliver över lik tills allt betraktas som en brottsplats.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men pa riktigt, det basta jag vet i hela varlden, ar min familj. Hela min slakt (och bonusslakten) ser jag som min familj. Att umgas med dem ar det basta jag vet. Darfor gor det  extra ont i hjartat att jag missar en dag jag sett framemot mycket. Namligen min alskade farbror o fasters brollop. Ni ar superviktiga i mitt liv. Bast ar ni. Jag ar sa lycklig for er skull och onskar sa jag kunde vara med er alla och fira idag! Snart ses vi.

 

 

 

 Sista dagarna Nettan var har var vi sju brudar i var lgh, kaos in da house, men sa roligt! Min kara van Anna kom namligen da och halsade pa ocksa. Vi har hunnit med massa; tranat, hangt vid poolen, hikeat, vart pa poolfest, shoppat, festat, myst runt i Santa Monica och Venice, varit pa Universal Studios och sen solat lite mer.  Ses snart igen, da ar det min tur att komma och bo hos dig ;)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Blir du aldrig nojd?"

Det brukade min kara mor fraga mig manga ganger i min ungdom nar vi hade ett klassiskt mor och dotter brak.

Jag har val alltid varit en ganska bortskamd flicka. Overrost med karlek och nog har jag nog ofta fatt som jag velat, och fatt de saker jag velat, jag fick till slut den dar barbien jag tjatade om, och Barbie bilen.. och Barbie huset.. Till slut blev leksakerna nagot man skulle ha. De skulle finnas dar. Men jag lekte inte med dom.

 

Det kanns som i dagens samhalle ar det lite sa, vissa saker ska man bara ha. Har i LA, ska man ha en Michael Kors planbok, MKvaska, Steve Madden skor och Jeffrey Campbell. Sa ar det ju bara. Men varfor? Tycker vi dessa ar sa snygga..el tycker vi de ar snygga for vi vet att alla andra tycker det.

 

Jag har aldrig i mitt liv matt sa bra som jag gjort de senaste tiden nar jag kom tillbaka hit, jag kande verkligen att jag kommit hem. Jag har aldrig trivts sa bra nagonstans, jag pluggar till nat som jag vill arbeta med i framtiden och jag kanner verkligen att jag ar pa ratt stalle. Jag kanner mig nojd.

Men. Samtidigt sa slits hjartat ibland itu. Ni anar inte vilken pafrestning det ar att befinna sig pa andra sidan jorden, sjalv, utan alla de som betyder nat. Utan alla de man alskar mer an livet sjalvt.

Det gor ont, och jag blir radd. Livradd. Att det inte kommer vara som vanligt nar jag atervander. Kanske jag flyttar till Swe om nagra ar och jag kommer inte kunna forsta nagra av mina basta vanners internskamt. Internskamt som ar min grej. Jag kommer kanna mig utanfor. Det gor jag redan. Fast jag vet att det inte ar sa. Men jag ar inte dar. Inte dar med er.

Dock ar Ni med mig i mitt hjarta varje minut. Varje sekund. 

 

Det ska ni veta.

 

Jag alskar er.

Mest.